2011-04-30

Förföljd av det förflutna av Nora Roberts (ljudbok)

Den här ljudboken fick jag låna av en kollega, som trodde att jag skulle gilla den, eftersom så mycket handlar om hundar och hunduppfostran i den. Huvudpersonen i boken arbetar med hunduppfostran och sök- och räddningsutbildning av hundar. Långt tidigare har hon kidnappats av en seriemördare, men lyckats fly, och senare vittnat mot honom. Nu har dock en ny serie mord, mycket lika de "hennes seriemördare" utförde, påbörjats trots att den ursprunglige seriemördaren fortfarande sitter i fängelse.
Boken försöker vara kärleksroman och thriller på en gång, med en massa hundprat däremellan, men jag fastnar inte riktigt för den. Kärlekspratet känns stereotypt och den blir aldrig riktigt spännande i mitt tycke. Speciellt slutet kändes platt, när jag trodde att det skulle bli jättehemskt/spännande. Hundavsnitten tyckte jag bättre om, precis som min kollega trodde, men de blir nog fruktansvärt utdragna och tjatiga om man inte är hundintresserad.
Jag var inte heller särskilt förtjust i inläsningen (det var ju en ljudbok) för namnen på hundraserna uttalades ofta väldigt konstigt och vissa ord verkade inläsaren inte så bekant med sedan tidigare. En annan sak, som var lite tråkig var att händelser som beskrevs i baksidestexten inte inträffade förrän på cd nummer sju (av femton), så det kändes som en lång transportsträcka innan det började hända saker man inte kände till i förväg. Det är förstås inte författarens fel att det blir så, men det är lite klantigt av den som skriver baksidestexten att göra så, tycker jag.

2011-04-29

Jane Austen-klubben av Karen Joy Fowler

När jag hade mitt Jane Austen-maraton i vintras gick filmatiseringen av Jane Austen-klubben på tv, så jag spelade in den i akt och mening att se den när jag läst ut alla romanerna. Sedan tänkte jag att det är väl bäst att jag läser boken också innan jag ser filmen, och eftersom jag inte ville göra det alltför tätt inpå varandra blev det inte av förrän nu i april.
Boken är lite av en må bra-bok i mitt tycke och filmen följde boken rätt väl. Litteratur- och Austen-mässigt gav inte boken så mycket, men den var ändå rätt mysig att läsa. Den är indelad i kapitel efter Jane Austens sex romaner och fokus i varje kapitel ligger på en roman och på en av bokcirkelns medlemmar, så man lär känna dem bättre efter hand. Mycket kretsar dock kring en av bokcirkelmedlemmarnas skilsmässa och man får en hel del tillbakablickar mestadels utifrån när de olika medlemmarna i bokcirkeln lärde känna varandra.
Om man inte läst Jane Austens romaner (åtminstone de flesta av dem), så tycker man nog att boken är rätt tråkig i de avsnitt romanerna diskuteras, men i mitt fall var det förstås tvärtom!

2011-04-25

Gula påsknaglar

För första gången vågade jag lacka naglarna gula. Jag blev egentligen inte så nöjd med resultatet, men det fick sitta på naglarna från skärtorsdagen till idag i alla fall. Underst är det Depends ljusgula med svagt skimmer och ovanpå är det Isadoras gula graffitilack.


Det passade i alla fall med gult denna soliga påsk! På bilden har det hunnit bli lite slitet, eftersom det inte blev av att jag fotograferade dem förrän idag, men det har hållit ganska bra.

2011-04-20

OPI Not Like the Movies

Detta lack är duokromt och skiftar mellan grönt och lila. En färgkombination jag inte kan säga nej till!

Här i inomhusljus och med blixt. Man ser mest av det lila skimret.

Här i utomhusljus ser man mer av det gröna. 

Jag gillade lacket, men det var lite skirt så jag har för mig att jag lackade med tre eller fyra lager och efter ett par dagar när det var lite slitet lade jag på ytterligare ett lager. På så vis höll det ca en vecka.

2011-04-18

Midvinterblod av Mons Kallentoft

En ganska spännande deckare och stilen där offrets efter-döden-upplevelser speglas i insprängda avsnitt är tillräckligt ovanlig för att fånga mitt intresse.
Tyvärr fastnar jag på en del saker som gör mig väldigt irriterad, t.ex. att den mördades personnummer är en kvinnas personnummer, när den mördade är en man (s. 284 i pocketutgåvan). En annan sak är kapitel 46 som är på knappa tre sidor. Det utspelar sig en lördagsmorgon när huvudpersonen, Malin Fors, väntar på en person som hon behöver fråga ut, på tågstationen. Personen skall komma med 06.15-tåget och tåget kommer in sexton över. Malin pratar en stund med personen och försöker därefter nå en annan person per telefon, men hejdar sig när hon skall ringa ytterligare en person av att hon ser att klockan är 05.59.
Som sagt, bara småsaker, men sådant som jag trodde att förlagsfolk upptäckte vid genomläsningar och fixade före tryckning. Jag känner inte något direkt sug efter att läsa fler böcker om Malin Fors just nu, men det blir nog fler lästa i framtiden...

2011-04-16

Stråk av rött av Elizabeth George

Jag har inte läst så många böcker av Elizabeth George tidigare för jag har inte riktigt fastnat för hennes stil, men jag tänkte att det var dags igen när jag läste en positiv recension av "Stråk av rött".
Thomas Lynley fotvandrar längs kusten i Cornwall uppriven av sorg efter det att hans hustru blivit mördad. Skildringen av hans sorg och hans liv efter denna tragedi känns realistisk och jag blev rätt gripen av den. Övriga personer i boken känns inte alls intressanta i jämförelse med huvudpersonen och försvinner ut i skuggorna. Intrigen fångade inte heller mitt intresse och det var inte särskilt svårt att lista ut vem som var mördaren och motivet ett bra tag före slutet.
Kort sagt var behållningen av boken för min del skildringen av Lynleys sorg och hur han handskas med den och det mer eller mindre påtvingade polisarbetet. Resten av berättelsen förmådde inte att fånga intresset på samma sätt som andra deckare brukar göra.

2011-04-15

Den flerfaldige mördaren av Björn Hellberg

Som vanligt har Björn Hellberg lyckats skriva en, för oss som följer Sten Wall, spännande och intressant, deckare som utspelas i Staden. Jag gillar de böcker av Hellberg som utspelas i Staden för jag tycker mig känna igen mer och mer av Stadens olika delar, t.ex. Sydstranden, efter min utforskning av Laholm och trakten därikring de senaste åren. Språket är också bra i Hellbergs böcker och det är viktigt för mig. Dåligt språk i en roman drar verkligen ner helhetsintrycket, men det behöver man inte vara orolig för i det här fallet.
Om man kan kalla en deckare hemtrevlig, så är det nog lite så jag upplever böcker som denna.

2011-04-14

Konsten att vara snäll av Stefan Einhorn

Det har blivit några böcker lästa sedan jag skrev om "Salvekvick och kvacksalveri" för ett tag sedan, så det dyker nog upp några recensioner de närmaste dagarna.



"Konsten att vara snäll" av Stefan Einhorn har legat i bokhögen länge. Det var en tänkvärd bok och jag gillade det sympatiska anslaget med personlig erfarenhet blandad med vetenskap och frågor som verkligen får en att tänka till. Titeln kanske gör att man tror att det är en mesig bok, men det tycker jag absolut inte att det är. Helt klart läs- och tänkvärd!

2011-04-04

Tiden räcker inte till!

Just nu är det mycket att göra både på mitt arbete och på fritiden, så det har inte blivit så många blogginlägg på sistone. De senaste två veckorna har det varit en del resor i arbetet och mycket annat som de har dragit med sig.
Ikväll var det äntligen vackert väder när jag hade lite tid över, så jag tog med kameran till hästarna och tänkte öva mig på att fotografera samtidigt som jag tänkte få några fina vårbilder på hästarna. När allt annat hästjobb var gjort fick jag rykta dem inför fotograferingen för de verkar ha gått in för gyttjebad nu. Sedan var det som vanligt svårt att få dem att vara med på bild. Den nyfikna förföljde mig vart jag än gick i hagen och försökte komma med på alla bilder... Höhögarna jag hade lagt ut i förväg på ställen som jag tänkte skulle bli bra att fotografera på låtsades de som om de inte såg. Nästa gång jag försöker mig på något sådant här, får jag ta med en medhjälpare som får hjälpa till att distrahera hästarna lagom mycket för att bli bra på bild. På 99% av mina foton blundar de eller tuggar på sitt hö, så att de ser konstiga ut! Solen gick ner snabbt också, så när hästarna äntligen behagade "hitta" höhögarna på de bättre fotoställena, så var där redan skuggigt. Suck! Jag blir nog aldrig någon mästerfotograf. ;-)
Stallkatterna var också väldigt glada för att vara med på bild: